Då blir det en peppis, Råttan

Det man älskar här på Berga är gemenskapen. Den är oslagbar och det är det man kommer sakna tror jag. Nu när vi snart tar studenten tänker man ju ofta på sånt. Varför man på den här skolan inte längtar, utan istället bävar. Ettan var rolig. Då var allt nytt och bara spännande och vanliga fraser man använde då var till exempel: Tänk att vi verkligen går på internat. Eller: Det är så annorlunda här, man längtar verkligen till måndagen på söndagar och på fredagen vill man inte åka hem. Eller: Här är man verkligen som en enda stor familj.. osv. Man var fascinerad över hela fenomenet, internat. Sen kom tvåan, galna åk 2 då alla lärare och nuvarande tvåor fick veta att 90orna är den värsta åldersgruppen som någonsin gått på Berga. Fan vad kul vi hade. Det går inte att beskriva. Då levde vi verkligen internatlivet som internatstörda bergamuppar som vi verkligen är. Och nu är vi här, sista året, trean. Man vill bara gråta. Snart är det över.
            Och vad vi har kommit varandra nära. Det är det som är det bästa med det här jävla skitstället som man hatar och älskar om vartannat. Vi kan prata om allt, göra allt tillsammans och det finns inga, INGA gränser. Och det är det som är det värsta med det här stället också. För man kommer sakna det så jävla mycket. Vi ska allafall ta vara på det här året. Inget slår tvåan men man kan försöka. Vi ska göra saker som kommer bli roliga minnen, dra in till stan ett helt bergagäng och åka skridskor i vinter, discobowla, åka till skansen, dra på kryssning, skolresa till Polen, busa med stort B och festa som fan. Det första steget vi tog för någon månad sen var att dra med 16 pers till Grönan, som en start på terminen :)

Vi drar in och spontanpiercar oss, åker skridskor på tvål i duschrummet, rider galna turer, sjunger singstar på kvällarna, umgås på våra egna sätt, BUSAR, blir avstängda, åker i diken, har skördemiddagar, går på GP, spelar brännboll + censurerade saker som ingen någonsin kommer skriva om ;);). Vi går på ett tre års långt kollo. Och alla bara älskar det. Så himla underbart.

Här om dagen satt vi några på på balkongen på nya elevhemmet och pratade om gamla minnen. Helt sjukt mycket minnen har man och det är såna där interna saker och såna där saker som är helt förbjudna att skriva om så att offentligt folk kan läsa. Sånt som till exempel kan vara pinsamt för de som är inblandade :P typ mig ;)

grädden, så här söt ggr. 72, Hanna och Math.., stalltjänsveckorna, söndags"fika", Gp-nätterna, var är mitt svärd, Amanda och höbalarna, O's garv och hårsprayen, bajsranden, strutisarna, räkan utanför fönstret, den i brunnen (Michis), de under barack 11, Jag och Amanda i ridhuset.. Det finns så mycket jag vill skriva om men jag skulle förmodligen sitte här i datasalen i min ensamhet och helt enkelt skratta ihjäl mig. Bäst jag låter bli. Måste bara säga en sak till KLADDKAKAN :D Grattis Amanda! ;)